|
Sučde
Loi sur les langues |
|
Sučde
Loi sur les langues |
La Språklagen (en franįais: Loi sur les langues) a été adoptée en suédois. Il existe des versions en finnois (Kielilaki), en meänkieli ou tornédalien (Kielilaki), en same de Luleå (Giellaláhka), en same du Nord (Giellaláhka), en same du Sud (Gīelelaake), en tsigane ou romani (Čhibjakoro kanuni), en yiddish (דאָס שפּראַכן־געזעץ) et en anglais (Languages Act).
La présente version franįaise constitue une traduction de Jacques Leclerc ā partir de la version suédoise originale (Språklagen). Le texte qui suit n'a donc qu'une valeur informative.
Språklagen (2009)utfärdad den 28 maj 2009. Lagens innehåll och syfte Artikel 1 I denna lag finns bestämmelser om svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang. Artikel 2 Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk. Artikel 3 Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Svenska språket Artikel 4 Svenska är huvudspråk i Sverige. Artikel 5 Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Artikel 6 Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. De nationella minoritetsspråken Artikel 7 De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Artikel 8 Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det svenska teckenspråket Artikel 9 Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket. Språkanvändningen i offentlig verksamhet Artikel 10 Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. I annan lag finns särskilda bestämmelser om rätt att använda nationella minoritetsspråk och annat nordiskt språk. När det gäller skyldigheten för domstolar och förvaltnings-myndigheter att anlita tolk och att översätta handlingar finns det särskilda bestämmelser. Artikel 11 Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Artikel 12 Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas. Svenskan i internationella sammanhang Artikel 13 1) Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. 2) Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas. Den enskildes tillgång till språk Artikel 14 Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål. Artikel 15 Det allmänna ansvarar för att den enskilde ges tillgång till språk enligt 14 §. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. |
Loi sur les langues (2009) publiée le 28 mai 2009 Contenu et objectif de la loi Article 1er La présente loi contient des dispositions sur la langue suédoise, les langues des minorités nationales et la langue des signes suédoise. La loi contient également des dispositions sur la responsabilité de l'individu dans l'accčs ā une langue et ā l'emploi d'une langue dans les activités publiques et dans le contexte international. Article 2 L'objectif de la loi consiste ā accorder un statut ā la langue suédoise et aux autres langues en usage dans la société suédoise. La loi vise également ā protéger la langue suédoise et la diversité linguistique en Sučde et l'accčs de l'individu ā la langue. Article 3 Si une autre loi ou un rčglement ne prévoit pas de dérogation ā la présente loi, ces dispositions s'appliquent. La langue suédoise Article 4 Le suédois est la langue principale en Sučde. Article 5 Comme la langue principale est la langue commune de la société suédoise, tous ceux qui résident en Sučde doivent y avoir accčs et peuvent l'utiliser dans tous les domaines de la société. Article 6 Les autorités publiques ont une responsabilité particuličre dans l'emploi et le renforcement du suédois. Les langues des minorités nationales Article 7 Les langues des minorités nationales sont le finnois, le yiddish, le meänkieli (tornédalien), le romani chib et le same. Article 8 Les autorités publiques ont la responsabilité particuličre de promouvoir et protéger les langues des minorités nationales. La langue des signes suédoise Article 9 Les autorités publiques ont la responsabilité particuličre de protéger et promouvoir la langue des signes suédoise. Les langues utilisées dans les activités publiques Article 10 La langue des tribunaux, des autorités administratives et autres organismes qui accomplissent des tâches dans les activités publiques est le suédois. D'autres lois prévoient des dispositions particuličres concernant le droit d'utiliser les langues des minorités nationales et autres langues nordiques. L'obligation des autorités juridiques et administratives d'embaucher un interprčte et de traduire des documents relčve de dispositions particuličres. Article 11 La langue des activités publiques doit ętre soignée, simple et compréhensible. Article 12 Les administrations ont la responsabilité particuličre dans la terminologie suédoise dans le cadre de leurs domaines spécifiques de compétence, pour qu'elle soit accessible, utilisée et valorisée. Le suédois dans le contexte international Article 13 1) Le suédois est la langue officielle dans le contexte international. 2) Le suédois, comme langue officielle dans l'Union européenne, est protégé. L'accčs de l'individu ā une langue Article 14 Quiconque réside en Sučde doit avoir la possibilité d'apprendre, de renforcer et d'employer le suédois. En outre:
Ceux qui ont une autre langue maternelle que la langue visée au premier paragraphe doivent avoir la possibilité de renforcer et d'employer leur langue maternelle. Article 15 Les autorités publiques sont responsables que tout individu ait accčs ā une langue en vertu de l'article 14. La présente loi entre en vigueur le 1er juillet 2009. |
